Det har gått några dagar sedan bomben i Oslo och massakern på Utøya.
Det är hemskt. Det är obegripbart att någon kan vilja åsamka andra människor så mycket skada.
Jag lider med alla som har mist sina nära och kära. Jag sörjer att människor rycks bort från sitt liv - men helt krasst och inte för att på något sätt förringa det som hänt - jag borde inte känna mer lidande för att det hände just i Norge.
Den här typen av våldsdåd är lika hemskt och obegripbart var i världen det än sker. Den 22 juli skedde det mot alla odds, ofattbart nära, i vår fredliga del av världen. Den verklighet som många människor lever med dagligdags, kom lite närmare.
Min egen reaktion på det som hänt leder mina tankar till att just så här, som jag känner mig nu, måste människor i andra delar av världen också ha känt när deras grannländer blir utsatta för våldsdåd.
Alla kommer säkert, förr eller senare, att ställa sig frågan: - Kan det komma någonting gott ur det här?
Och visst kan det det. När såren fått läkas.
Ett kan nog de flesta vara ense om.
Våld löser ingenting.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar